Sök

Kroppen är inte dysfunktionell

Linnea Jensen
9 apr. 2016
4 min läsning

Har du svårt att få ned bakre hälen i mattan i en krigare 2? Och har du gång på gång därför hört instruktionen "tryck ned hälen i mattan". Kanske har yogaläraren kommit och tryckt ned hälen för att visa vad du ska tänka på och du lyckas för en kort stund men sen är du där igen. Och är du yogalärare, som jag är, så undrar du dig kanske över, som jag gjort, att "men nu har vi ju jobbat med det här så många gånger varför går inte instruktionen fram?" Och yes, jag erkänner att jag är en av de yogalärare som har tryckt ned din häl för att markera vart du skulle vara.....

Då är det bra att det finns folk som tänkt ett snäpp längre och som erbjuder sin kunskap och erfarenheter så att såna som jag kan förstå, lära och bli påmind om att de hållningsmönster som vi tar med oss in i olika yogaställningar inte beror på att kroppen är dysfunktionell men beror på att kroppen bara responderar på sättet vi just nu belastar kroppen, en belastning som vi inte riktigt har kapacitet till.

I exemplet med krigaren 2 hittar kroppen kanske en slags balans genom att låta bakre foten kollapsa inåt, knäet kollapsar inåt medan höften kämpar för att göra utåtrotationen.

Kroppen reagerar för att skapa säkerhet och kontroll. Det är det kroppen är designad till och det är egentligen inte alls dysfunktionellt, tvärtom det är smart och funktionellt.

Så som jag fram till för nyligen har varit utbildad att tänka är att om det finns en brist på rörlighet i en viss ledposition så handlar det om att öka rörlighet genom att stretcha i den ledpositionen.

I till exempel krigaren 2 skulle det då handla om att stretcha adduktormusklerna. Men Jules Mitchell som jag just tagit en onlinecourse med visar att några andra förhållanden kan göra sig gällande.

(Följande är potentiella infallsvinklar och gäller därför inte i alla tillfällen:)

Krigaren 2 kallas generellt för en höftöppnande position men det är inte bara höftleden som är aktiva och transmitterar belastning, även knä- och fotleden är viktiga komponenter. (Alla rörelser är egentligen globala men jag förenklar för att driva fram min poäng)

Så har vi till exempel inte kontrollerad rörlighet i vår fot, i synnerhet om vi har svårt att flexa foten kan det återspegla sig i höftens förmåga att göra en utåtrotation. Begränsningar i flexion kan också påverka töjbarheten i hamstrings. Om detta är fallet kan man stretcha ihjäl sig utan att det ändrar något. Belastningen igenom strukturen försvåras av att fotleden inte gör sitt jobb och därmed hämmar den sina grannar längre upp.

Stärker vi däremot och ökar kontrollerad rörlighet i foten så öppnar sig kanske höften eller en förlängning sker i hamstrings som i ett simsalabim.

Detsamma fast på ett annat sätt gäller vår förmåga att göra till exempel agnistambhasana (vedpositionen), eller eka pada raja kapotasana (enbent duva) som är en extrema utåtrotationer. Den typen av positioner har jag lärt skulle vara förbunden med begränsad rörlighet i piriformis. Men kanske är det inte där det klämmer, utan handlar mera om att du är svag och inte har kontroll i musklerna på utsidan av benen. Och om du sitter i nån minut med ett bälte från stortå till stortå i en flexad position med foten och drar utåt som om du skulle bryta isär bältet och sedan provar att gå in i positionen igen så kanske du uppnår mera utåt rotation och kan utföra positionen med större djup och integritet. Inte för att du har stretchat piriformis men för att du har väckt upp slumrande muskler genom att som Jules Mitchells föreslår stärka för att förlänga. Testa och se om det fungerar för dig.

Så vad vill jag säga med det här då? Två saker:

Den ena är att det är både snällare och mera realistiskt att betrakta vår oförmåga att utföra vissa rörelser och positioner som ett sätt för kroppen att berätta för oss att vi inte har den belastningskapacitet som ska till. Kroppen är inte dysfunktionell, det är belastningen som är för stor. Med Jules Mitchell egna ord: " Om vi inte kan hantera belastning i vissa strukturer, handlar det inte om att undvika rörelsen men att stärka oss på ett sätt så att vi kan hantera belastningen och utveckla mera integrerad rörelseomfång." Och fram tills dess kanske vi bara ska låta det vara som det är och till exempel inte försöka pressa ned en häl som inte vill dit av sig själv men ge en filt eller ett block för hälen att trycka emot med. Eller ja bara låta det vara som det är.

Det andra är att vill vi uppnå bättre och mera integrerad rörelseomfång så kanske inte stretch alltid är vägen fram. Kanske kan vi uppnå det med större succé och lära hur vi skapar integritet i våra leder genom mera aktiva och stärkande övningar.

Två övningar för att stärka och öka rörlighet i foten:

Stå på en hoprullad filt eller yogamatta. Placera trampdynan ned i mattan och behåll hälen i golvet. Den andra foten är framför mattan så långt du nu kan komma fram. Sedan försöker du böja och sträcka ut i ditt bakre knä. Förmodligen sker det bara små rörelser och det kommer att kännas väldigt utmanande i både hälsena och vadmuskeln.

Bilden nedan:

Ligg på magen och sätt ihop insidan av fötterna mot varandra. De ska vara paralella med golvet. Börja med att flexa och sträcka ut fötterna. Upprepa t.ex. 10 gånger. Sedan dra bara hälarna utåt och upprepa detta 10 gånger. Nästa övning drar du övre delen av foten utåt medan du har hälarna ihop. Slutligen upprepar du detta men nu med bara en fot i taget.

Super mycket jobb för muskler och nervsystem.

Övningar som stärker foten och ökar ROM.