Glädje

Det finns så mycket i livet som kan väcka glädje.

Triviala saker som att köpa sig ett par nya Converse när snön just har smält. Eller mera sinnliga saker som till exempel den söta smaken av blåbär eller den nästan omärkliga doften av tulpan. Annan glädje är betingad av ansträngning och utmaning som när jag klättrar. Och ännu en kan vara den plötsliga stöten av lycka när jag hör tranan för första gången i år trumpeta så att det ekar över nejden.

Och ingen glädje är bättre än den andra. För när jag tänker efter finns det inte olika slags glädje. Glädjen kan utlösas av olika saker men glädjekänslan är alltid samma. Den kan förvisso några gånger vara "kolsyreaktigt" bubblande medan den andra gånger är kolugn och tillbakalutad men det är samma i sin ursprungskänsla.

Om man ser närmare på det så tycker jag att det visar sig att glädje egentligen inte kommer utifrån men inifrån. Den kan lockas fram av allt möjligt utifrån men det finns inte en särskild glädje för nya Converse, en annan för smaken av blåbär och en tredje för tranor. Det finns bara glädje.

Och om jag tänker ännu lite mera på det så innebär ju detta att om glädjen bor inom mig så har jag alltid tillgång till den. Och i så fall behöver jag inte använda så mycket kraft på att längta efter den på alla möjliga sätt?

Men hur känna den om man inte har de där vårskorna, pengarna, personen, händelsen eller en trumpetande tranan i närheten?

Jag har experimenterat lite. Du kan ju försöka om du vill! :)

Sitt ostört. Hitta något, någon eller en gång då du kände dig riktigt glad. Låt minnet fylla dig. Låt den glädjen fylla dig. Släpp sedan minnet, låt det lösas upp som i ett glas vatten men låt glädjekänslan vara kvar.

Min upplevelse är att när jag skärper min förståelse kring företeelser och känslor och når in till kärnan i dem så sker det en avspänning i både kroppen och sinnet. Avspänningen är ett tecken på att man har närmat sig en sanning.

Att förstå inte bara mentalt men med hela kroppen att glädjen aldrig egentligen betingas av något utifrån men finner väg inom mig från en inre källa.

Och detta gör mig fri och oberoende av ting och omständigheter.

Glädjen ett inre ljus som riktas ut mot livet omkring mig och inte tvärtom.