Vad ska det vara bra för!

När jag började att yoga hade jag många föreställningar. Föreställningar som hittade näring i olika skrifter (gamla som nya) om yoga och genom yogalärares utsagor.

Jag kände ofta lycka när jag yogade. Att vara i kroppen på det sättet var som att komma hem. Men lyckan var också påverkad av mina föreställningar.

Föreställningar om att det att mästra svårare och svårare yogapositioner skulle påverka mitt sinne. Balansera mina obalanser. Harmonisera det oharmoniska. Och upplysa det mörka.

För så löd texterna. Så talade yogalärarna.

Anekdoter och vetenskap

Efterhand som jag fördjupade mig i yogan visade det sig att det kanske inte helt hängde ihop på det sättet. Kroppen blev smidigare men med smidigheten kom också olika fysiska problemställningar. Mästrandet av olika positioner hindrade inte att jag drogs med både eskalerande ländryggssmärta och en nacke som ibland kändes som en stålfjäder. Och vad angick upp och ned turerna i livet ja så fortsatte jag bara att vara jag.

Sedan kom en omtumlande tid i yogan då jag fick upp ögonen för studier, forskning och arbeten som belyste kropp och rörelse utifrån nyare forskning inom områden såsom biomekanik (studerar och analyserar mekaniska problem i organiska (biologiska) system) och kinesiologi (vetenskapligt baserade medicinska principer för att analysera, bevara och förbättra människans rörlighet),

Och det gick upp för mig att mycket av det jag lärt om yogan var anekdoter.

Twists verkar inte utrensande. Skulderstående kan inte bota hypotyreos. Huvudstående förlänger inte livet och bakåtböjningar gör mig inte till en mera kärleksfull människa.

Kroppen är komplex och det är mycket vi inte vet förstås men rent fysiologiskt påverkas inte kroppen av yogaställningar helt på det sättet som anekdoterna berättar.

Men något händer när vi rör på oss. Och vår personliga känsla efter ett yogapass är vår. Den kan ingen ta ifrån oss.

Jag har börjat att undervisa i mera komplexa "svåra" yogapositioner igen efter att jag tagit en välbehövlig paus från dem. Pausen har jag använt till att lära mera om kroppen. Och detta gör att jag känner mig mycket bättre klädd till att lära ut dem.

Paradisfågel på menyen

Den här veckan har "Paradisfågeln" stått på menyen. Det är en knölig position. Den är både en bindning, en höftöppnare, en bröstöppnare samt en balans. Och därför kräver den stor sinnesnärvaro och koncentration. Phyy. Men med min nya approach och med det jag lärt om kroppen och hur rörelse påverkar kroppen ser jag idag positionen som en multivitamin. När man plockar isär den innehåller den många goda vitaminer.

Så det är så jag ser det. En komplex "svår" position är en möjlighet till att få rört kroppen på sätt som vi normalt inte får i våra liv.

Och så gäller det att ta udden av känslan av prestation och att låta bli att värdera sig själv på resultatet. Att det helt enkelt, som i så mycket annat, är vägen dit som är intressant. För, för att kunna utföra positionen måste vi gå igenom kroppen, rörelsevitamin för rörelsevitamin. Och vi måste jobba smart, med kunskap och inkänning. Vi måste lära gränsen för var vi ha vår förmåga och just hur mycket vi ska utmana den så att vi inte förlorar integritet och överdoserar.

Så vägen till "Paradisfågeln" går igenom att öka rörlighet i höfterna och över bröstet. För att öka rörelseomfång i lederna måste vi jobba både med rörlighet och styrka och detta gör vi när vi jobbar med aktiva muskler i våra positioner. Att till exempel spänna musklerna samtidigt som vi går ut i en rörelses ytterlighet hjälper nervsystemet att släppa på restriktion.

Mekanotransduktion

Cellerna i kroppen är beroende av det som kallas mekanotransduktion, i korthet handlar det om att när vi rör oss så påverkas även cellerna av rörelsen. Den blir "pressad", "vriden", "töjd" och detta påverkar cellens förmåga att lösa sina uppgifter. Vi behöver därför rörelse på många sätt genom en dag för annars får cellen inte den nödvändiga feedback den behöver för att kunna göra sitt jobb. Så som du ser så är det alltså inte bara dina muskler som påverkas av hur du rör på dig.

Kan vi då säga att när vi jobbar mot en position som "Paradisfågeln", där vi går ut i några ytterligheter men också genom att vi "binder ihop kroppen" och får knådat, pressat och töjt kroppen kan påverka kroppens fysiologi till det bättre? Förmodligen. Men igen det beror på hur den utförs.

Och en timmes yogapass ändrar inte nämnvärt på det som sker i våra kroppar resten av tiden.

Yoga

Men detta ändrar ju inte på att om positionen är utförd på ett smart och inkännande sätt med en genomtänkt uppvärmning först kan resultera i en härlig känsla av öppenhet och avspänning efteråt.

Och skulle vi kunna ge kroppen liknande utmaningar och upplevelser på andra sätt? Givetvis!

Men då skulle det inte heta yoga. :)